I detta läge har kassörskan börjat scanna in kakorna....en och en givetvis och jag bara känner hur nära jag är att flippa. När alla kakor är inslagna en kvart senare så hinner jag tänka att det här är inte klart på långa vägar. Då ska hon börja gräva i portmonnän. Nej nej nej, inga plånböcker här inte...det är ALLTID portmonnäer som gäller och det är alltid två st oxå. Du har den ena där alla mynten ligger och du har den andra där sedlarna ligger och när det gäller sedlarna så är dom ALLTID ovikta! Inte ett veck du hittar på dom, var så säker. Tillbaka till betalningen igen....hon har ju givetvis en fem, sex kuponger på vissa av dessa chokladkakor så att hon sammanlagt spar runt 3,50:-. Lämnar över kupongerna, ett gäng ovikta sedlar, sen kommer vi till mynten.....vad är det med gamla kärringar och myntapparater? Inte en enda vet vart fan dom ska stoppa mynten nånstans. 5 minuter senare har hon petat ner hela den krossade spargrisen i myntautomaten. Äntligen tänker jag när hon får kvittot.....men tror ni på det själva eller....nej nej nej nej nej. Då står vi kvar i kassan och kollar igenom kvittot i minsta detalj innan vi går vidare. Det är då jag inser att det här händer fan bara mig och Jocke Berg i KENT. Han måste ha hamnat bakom samma kärring i en matkö runt 2004 och det var här han fick idén till titeln på albumet som kom 2005 dvs "Du & jag döden" Anar en viss smula ironi i den absolut sista raden på albumet. "Men älskling vi ska alla en gång dö".
Var faktiskt förståndig nog att fota en del av detta, så håll till godo av bildspelet här under. Skulle kärringen vara släkt med någon som läser, så kan jag tyvärr inte be om ursäkt. Allmänheten måste få veta...
//Maskinen™




4