maskinen

..och det är det ju bara att hålla med om. Först kom en ordentlig smäll för ca 2 veckor sen, sen har det ramlat på med småsmällar i stort sett varenda dag fram tills idag egentligen, då small det till ganska ordentligt igen då chefen var förbi jobbet och lämnade över ett brev med den skriftliga varningen pga av mitt övertramp för ca 2 månader sen. Det var väl kanske ingen skräll att varningen skulle komma, men man hoppades ju in i det sista att man skulle slippa det. Nu är det bara att invänta nästa smäll, för innerst inne vet jag att det vänder snart och detta är ju inte ens i närheten av vad jag har varit med om tidigare i livet. Nu var det dock själva grejen med att olyckor sällan kommer ensamma och det stämmer in fantastiskt bra på mig. Oftast förtjänar jag det, men när det gäller vissa grejer, så får jag utstå sjukt oförtjänta saker.

Det ramlade in ett brev i inkorgen idag och här är ett utdrag ifrån det: "...saken är den att jag har fan alltid sett fram emot dina blogginlägg men nu äcklar det mig nästan lite. Tänk på alla du har runtomkring dig... Alla kanske inte uppskattar det! Men självklart är detta din blogg och det är du som väljer vad som ska skrivas..."

Det gav mig en liten tankeställare. För det första, hur bra läsning skulle det bli om jag var tvungen att tänka på alla jag har omkring mig hela tiden? En inte alltför kvalificerad gissning på den frågan är, att det skulle bli vansinnigt tråkig läsning. Jag har flera läsare som har hört av sig och sagt att "din blogg är den enda jag läser, för att det är inte det här vanliga bloggdravlet" Ja ni vet, idag gick jag upp, åt en kotte, tog på mig orienteringskläderna, löpte 5 mil, lagade mat, åt maten, diskade tallriken, kollade på mitt i naturen och gick och la mig.

Det är precis så jag inte vill bli. Jag håller med om att jag är grov i munnen osv och kanske väldigt detaljerad i vissa lägen, men det är så jag är och det är så jag kommer att fortsätta att skriva, annars kan jag lika gärna skita i det. Det skulle inte vara mina ord annars. Ja jag vet att jag snart är 29 år och långt ifrån världens mest vuxna människa i vissa situationer. So what, jag bryr mig inte och tänker inte lägga ner kraft på personer som har en åsikt om hur DOM tycker att jag ska vara. Jag är jag, passar det inte, så fine with me. Ingen som tvingar er att läsa som sagt, men det jag måste älska är att folk som gnäller ur sig så in i helvete på bloggen ändå läser den. Anna J, snart 35 år(?) är nog den som har gnällt ur sig allra mest på slutet både när det gäller denna blogg, fast även KIKdam-bloggen av någon anledning. Måste vara paniken att fortfarande vara barnlös och bo i en etta med kokvrå som gör det. Svårt att se att det kan vara något annat än det. Skulle iofs även kunna vara att förhållandet med killen född 89:e är över. VI får se hur lång tid det dröjer innan det smäller till i sms-korgen nu. Jag kommer att meddela på bloggen när detta händer iaf, för det kommer att hända...

Dom med lite skalle, fattar vad jag vill ha sagt med detta inlägg. Jag kommer att fortsätta skriva som jag gör. Man tar inte ifrån en samuraj sitt svärd, man tar inte pennan av Maskinen.....det bara är så..



//Maskinen™