maskinen

Jaha, är det här man ska berätta om sin gårdag? Det är lättare sagt än gjort det kan jag berätta, men vi kan väl göra ett försök. Det blir bestämt ganska sent att vi ska gå på kröken och sen vidare ner på lokal. #16 plockar mig efter klockan 20 och vi drar hem till honom. Min packning..........en minttuflaska. Vi är ganska sega båda två och vi har ett vansinnigt pannknack. Vi inser ganska snabbt att ölen inte kommer att hjälpa oss denna kväll, så vi mosar fram två shotglas. Minttun gör vi slut på runt en tio minuter. - Ska vi kliva in på Mümmelmannen, frågar #16. - Nja, har vi inget annat, svarar jag. #16 petar iväg sig och kommer tillbaka med en osprättad Bacardi Grandmelon. - Vi har fan inget virke, så vi får fan shotta den här oxå, sa #16. - Det är helt enkelt ett jobb som måste göras, svarar jag. "Gråsparv framför Grillfors" är den mycket oklara skålningsfrasen innan varje shot. Men vi jobbar oss tydligen igenom hela den flaskan på en liter oxå. Den alltid så klassiska känslan när man dricker sprit infinner sig, ja den att, vafan det tar ju inte speciellt mycket det här och sen..............................pang. Man är klossad, ninja, sugga, dyngad........ja välj ett utav orden bara.

Här någonstans börjar adventskalendern skapas. Uppgiften dagen efter blir ju att öppna så många luckor som möjligt. Iaf, så kliver vi ut genom #16 port och efter det är det svart i uppskattningsvis 2 timmar, sen kommer mitt enda minne ifrån staden denna kväll. Jag står tydligen utanför Engelska iaf, sen blir det kolsvart igen, ända tills jag ligger i en buske uppe på Hagalund och sprattlar som en sköldpadda som har hamnat på rygg. Det är inte så att Sonic hjälper mig upp direkt, utan det ska skrattas i 2 minuter och enligt rykten knäppas bilder oxå. I samma veva som detta händer, så sker även det som kommer att påverka resten av natten. Mina nycklar och korthållare glider ur jackfickan utan att jag märker detta. Så vi fortsätter att gå slalom hela vägen till 45:an. Väl framme så ska jag bara ta fram nycklarna och låsa upp dörren. Känner i alla fickor, inga nycklar. - Kastar du hit nyckeln, säger jag till Sonic. - Jag har inga nycklar, svarar Sonic. - Roligt skämt, kasta hit nycklarna nu, säger jag. - Jag skämtar inte, säger Sonic. I samma stund som jag hör dessa ord är det precis som att Satan intar min kropp. Får tag i nån jävla regel som ligger på gården och börja mosa på ett träd så mycket jag orkar. När jag har så ont i händerna att jag inte orkar slå mer, så kommer jag ju på den briljanta idén att jag ska krossa en ruta och på så vis ta mig in. Sonic lyckas hindra mig i sista stund och jag ringer till taxi ist. Åker tillbaka till Hagalund, men av nån anledning, så letar vi INTE i busken som jag ramlade i. Ist letar vi på dom mest oklara ställena. Allt detta sker med taxametern igång oxå. Till slut ger jag upp och ringer till farsan, som inte lät vansinnigt pigg kl 0330 på natten. "lägg ut nyckeln på bron", lyckas jag sluddra ur mig. Ger taxichaffisen order om att åka till Forssa. Väl framme så, är dörren låst och mitt minne är ju inte längre än att jag har glömt bort att nyckeln skulle ligga ute. Väcker farsan, som frågar vafan jag håller på med och pekar på nyckeln som ligger mitt på trappen. Jag måste nog tamigfan har klivit på den på vägen upp.

45:an nästa och taxin börjar rulla igen. Halvvägs hem, så väljer taxichaffisen att stänga av taxametern med motiveringen "jag tycker så synd om dig" vad den stannade på ska vi dock inte prata om. Drabbar ingen fattig iaf. Skulle tippa på att vi somnade runt 6, efter en uppvisning i balans av Maskinen. Jag vaknar vid tolv, smyger upp till jackan i hallen och verkligen smyger ner handen i fickan. Alla ni som har haft en sån här fylla nångång och inte vet vart ni har tex kort osv ifrån gårdagen vet vad jag menar nu. Så jag verkligen smyger ner handen och hoppas att den ska stöta på metallfickan med korten. Den är inte där såklart...smyger in i sovrummet igen och tar upp byxorna och smyger ner handen där med, för där bara måste ju korten ligga.....tomt. Crap! Nu är det inte bara nycklarna som är på vift, utan mitt guldkort oxå. Med bilen trasig och cykelnycklarna spårlöst borta, så fanns det egentligen bara ett alternativ kvar.....att knata mot destination buske på Hagalund. Vansinnigt jobbig promenad och när jag närmar mig busken, så kommer lilla smygen igen. Smyger runt hörnet, men ser ingenting först.....sen, så skiner jag upp som en pannkaka, när både nycklar och kort ligger kvar. Fyfan vilken lättnad! Skuttar på lätta steg ner till #16 som såg ut som att han hade druckit ganska mycket Minttu och Bacardi dagen innan. Han hade tydligen bjudit på en riktig delikatess oxå. Han hade lagt en spya i sin egen kepa, vilket får anses som magiskt. Vi försöker öppna luckor, men det är ju inte lätt eftersom det är svartare än natten för bägge två. Han hade tydligen fått massa mail och sms och i ett av alla dessa så tackade nån för uppvisningen inne på dansgolvet på Bolle. Där hade tydligen Maskinen och #16 stått och tonårshånglat med varann. Trodde att jag hade gått direkt ner på Engelska och inte ens varit på Bolle, men det var tydligen fel.

Nu sitter jag och väntar på en Viking iaf. Kan bli lugnt ikväll, men man ska aldrig säga aldrig..



//Maskinen™ - snart 29